Jag skulle hålla en lektion om läsförståelse i den femteklass som jag tillbringar mest tid hos. Det är en klass som för sin ålder är väldigt bra på textsamtal. Bland annat brukar min handledare stanna upp när hon högläser och ställa frågor kring texten som eleverna är bra på att svara på.
De är också bekanta med begreppen på, mellan och bortom raderna. Detta är ett återkommande tema på deras svenskalektioner. Bland annat fick de läsa en intervju och sedan svara på frågor på de olika nivåerna. Läraren gick igenom det explicit genom att berätta att de gröna frågorna stod på raderna, gula mellan raderna och orangea bortom raderna. Eleverna fick svara enskilt och diskutera tillsammans med sin bordsgranne.
Eleverna behöver däremot träna på att bygga ut sina meningar, enligt min handledare. Inte minst killarna, som inte har lika uttrycksfullt språk som tjejerna.
Med detta utgångsläge tänkte jag att min lektion skulle handla om att träna sig på att leva sig in i en berättelse genom att använda de fem sinnena. Det ska stödja eleverna i att bygga upp sin föreställnignsvärld genom att fokusera på Langleys två första nivåer av läsförståelse: (1) att komma in i boken (förstå miljön och personerna) samt (2) röra sig i boken. De andra två nivåerna är (3) känna igen sig i den och (4) reflektera över boken. Jag planerade lektionen själv med fria händer och fick kort respons från min handledare under planeringens gång.
Genomförande
Lektionen inleddes med att jag berättade om att vi ska öva på att skapa bilder, utifrån de fem sinnena. Jag berättade att det var ett bra sätt att leva sig in i en karaktär och därmed bli bättre på att röra sig runt i boken. Jag frågade vilka fem sinnen vi hade, och ritade en symbol på tavlan och förklarade kort vad man kan tänka på för varje sinne. Sedan sa jag att eleverna gärna fick blunda, för att det kan underlätta när man ska känna sinnena.
Jag högläste sedan inledningen ur boken "De mystiska gravstenarna", där huvudkaraktärena gick genom en kyrkogård och språket innehållet mycket miljöbeskrivningar. Därefter gick jag tillsammans med eleverna igenom på tavlan, som en tankekarta sinne för sinne vad man de tyckte sig känna, höra, lukta, smaka och se. Det tog tid, och tavlan fylldes på med väldigt många intryck. Eleverna började spontant diskutera om de kände igen sig eller inte höll med, även om jag försökte vara hård på handuppräckning.
Jag hade egentligen bestämt att eleverna sedan skulle få skriva av tavlan ner i sina svenskaböcker, men jag blev stressad av tiden och hur mycket som stod på tavlan att jag plötsligt (fråga mig inte varför) sa att nästa moment är "egen läsning eller för dem som vill skriva detta i sina skrivböcker". Det blev ett märkligt avbrott i genomgången, och helt onödigt enligt min handledare som tyckte att jag kunde behållt min ursprungliga plan. Men några få elever började skriva det i sina böcker, medan de andra läste i sina bänkböcker och använde de fem sinnena för att leva sig in i sin egen bok (de tittade upp mot tavlan och symbolerna och funderade). Så det blev ändå inte helt dumt.
Respons
Jag hade tidigare fått respons från min handledare att vara tydlig, vilket jag verkligen försökt vara denna lektion. Jag hade lektionens upplägg i punktform på tavlan ("1. De fem sinnena 2. Högläsning 3. Vad känner karaktären i boken?") samt en plan för hur långt varje moment ska ta. Jag hade också tänkt på att inte säga "visualisera" utan "skapa bilder", men att säga "skapa bilder inne i huvudet, och sedan formulera i ord" hade gjort lektionen ännu tydligare för eleverna. Vissa trodde att de skulle få rita.
Lektionen hade bra inledning och genomgång, samt bra högläsning om än väl lång för syftet. Däremot behöver jag tänka på lektionens puls, att få in något aktivt tidigare och ha växlingar så pulsen går upp och ner. Att låta eleverna själva skriva sina sinnesintryck innan helklassgenomgången hade exempelvis varit effektivt. Hon tyckte även att jag ska läsa texten högt för mig själv innan, nu hade jag bara läst den tyst flera gånger, vilket tydligen hördes.
I stora drag är jag jättenöjd med denna första egna lektion. Det kändes verkligen som att många elever fick hjälp att leva sig in i berättelsen och att det blev tydligt hur mycket man kan höra, känna, lukta, smaka och se i ett litet sammanhang. Det hjälper förhoppningvis eleverna i att bli bättre läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar