Jag förberedde mig genom att själv fundera kring vilken övning som kunde vara aktuell. Jag och min handledare bollade vilket centralt innehåll i SO eller Svenska som muntligt berättande skulle kunna knytas an, för att passa också hennes planering. I femman läser de om rättvisa och demokrati, samt har nyligen gjort ett arbete om Nelson Mandela. Vi bestämde oss då för att använda det temat och att jag skulle berätta en berättelse med rättvisetema och sedan göra en övning utifrån det.
Jag mig sedan för att göra en berättelsekortlek med bilder och begrepp från SO-boken (Nelson Mandela, poliser, fängelse, diktator, mm) blandat med enklare bilder som kan sporra fantasin (träd, ett monster, ett flygplan, en fisk, osv.). Jag skrev en lång lista med begrepp och började googla bilder. Det blev tre A4 med bilder som jag printade och klippte isär till sex kortlekar. Eleverna skulle sedan i grupper om tre få ta ett kort var, i turordning, och bygga en berättelse ihop utifrån början "det var en gång...".
Jag och min handledare tänkte att det var lämpligt att hålla lektionen i en mindre grupp, för att ta tillvara på den närhet som berättande kan skapa, samt att upplägget är löst och kan bli rörigt i för stora grupper. Vi delade upp klassen i två så att jag hade ena halvan på förmiddagslektionen och andra i eftermiddagslektionen.Vi fick hålla till i ett litet grupprum, så för att få plats men också för att bryta upp strukturerna så satt vi alla på golvet under övningen.
Genomförande
Jag inledde med att berätta om hur detta knyter an till mina tidigare lektioner, om att skapa bilder och världar med hjälp av ett uttrycksfullt språk, men att de denna gång skulle improvisera, fantisera och lyssna. Vi pratade en stund om vad improvisera betydde, samt att det är viktigt att lyssna för att kunna enas om en fantasi. En tjej sa "men vi kan väl inte fantisera tillsammans med andra, de vet ju inte vad jag fantiserar om!" vilket gjorde att vi återigen kunde förtydliga att de skulle samsas och att inget var rätt eller fel.
Andra gången jag körde lektionen sa jag också att det var viktigt att den personen som tagit kortet också hade ordet, eftersom de andra eleverna i gruppen lätt la sig i och ville fantisera om alla kort. Det kanske blev roligt att de fick diskutera och fantisera ihop, samtidigt som det lätt blir att vissa elever tar över medan andra aldrig får låta sin fantasi styra berättelsen.
Jag berättade sedan en egen berättelse utifrån kortleken. Den blev väldigt rolig och tog många olika vändningar, eleverna började engagera sig och vilja styra handlingen. Det fick de också göra, för ibland stod det still och då kom någon med ett roligt förslag. Försökte tänka på att variera och dramatisera rösten och rörelser, vilket var svårt men gav nog mycket för inlevelsen.
Responsen från eleverna var strålande! Det skapade ett sånt engagemang, skratt och roliga historier som de inte kunde hålla sig att berätta vidare. När vi avslutade tyckte de i helgrupp att det inte var svårt alls, men när jag senare frågade en tjej enskilt smög det fram att hon tyckte det var lite svårt. Men fick inte fram vad som var svårt, kanske att fantisera med andra eller bli tvungen att tänka om när ett kort som inte riktigt passar in kommer.
Jag testade också att i en grupp som blev klar snabbt lägga till de fem sinnena, att de skulle beskriva varje begrepp med någonting från de fem sinnena. Det blev lite för svårt och stoppade nog deras berättandeprocess som ju bara ska flöda. Så då vet jag det till nästa gång.
Min instruktion var tydlig på så sätt att alla kom igång och de hade (så gott som) ingen extra fråga. När jag andra gången förtydligade att man ej får lägga sig i när någon annan har ordet tror jag att alla fick bra med plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar